30/5

Efter en mindre utflykt med Daniella (innebar panik, en trasig mobil och taxi) så stod vi mitt ute i ingenstanns - kändes det som - och såg fina Mikaela springa ut! Är så galet stolt över alla jag känner som står där med mössan på huvudet och ler som dom aldrig har varit med om något bättre!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0