Efter mycket om och men så är jag äntligen hemma!
Bussen gick sicksack hela vägen från Helsingborg när Berit ville leva loppan. Mami och jag blev bosatta hos mormor och morfar över natten, där det varken fanns el eller vatten, och färjan litade vi inte på om den gick. Efter att ha känts sig som en skyltdocka i två dygn, känns duschen som en befrielse!

Skolan var inte mycekt till alternativ efter att varken ha rena kläder eller balsam tillhands, så nu sitter jag i min ensamhet här hemma och ska plugga det som behövs. Trotts det, är det skönt att få tillbringa tid med bara mig själv efter ha levt dansliv hela helgen med nervositet och allt vad det innebär, med människor som nästan gör att man börjar gråta av lycka så känns hemma bra!