Hinner ungefär ingenting under veckodagarna, och helgerna går åt till att sova och äta. Ungefär. Med andra ord går mina dagar knappt att urskilja, om man tittar på händelseförloppen. Det är just sånt här jag avskyr med att bara vara sjutton år, gå andra året på gymnasiet med plugg upp till takets nock och känna sig så förbaskat tvingad, och inget finns där att göra något åt. Ibland undrar jag hur jag ska överleva 1½ år kvar av de där bittra lokalerna och känslor av obehag, dock har alla mina år gått lite i samma mönster. Har ett-två fantastiska år där det känns som om inget kan stoppa mig, och lika många av förtvivlan och kipande efter drömmar.

Måste göra mig iordning lite snabbt nu, ska köpa gardiner och filtar till Branäs! (längtar ihjäl mig tills snön kommer dit)