31/10
31/10
Har haft världens bästa helg trotts att tävlingen gick minst sagt dåligt!
Hallsberg bjöd som vanligt på skratt som förlänger livet ungefär 20 år och bara allmänt trevliga stunder. Vi hade glasskväll, kollade skräckfilm och umgåddes, sådär lagom som alltid blir perfekt!
Nu väntar mannen på att jag ska komma och lägga mig så vi kan sova. Puss,
1. Teamet la beslag på ett helt omklädningsrum så där hänge vi större delen av förmiddagen 2. fina vänner 3. jag och Dani 4. En peppad Ingmar innan han skulle ut på golvet 5. och likaså en törstig partner efter dansen!
29/10
Igår träffade jag mina oldies, har gått för länge sedan jag träffade dom.
Puss,
26/10
På fredag åker jag till Hallsberg för att bila till stockholm med sånna människor som man tycker lite extra om och träffar på tok för sällan med tre timmar imellan. Looking forward to it!
23/10
22/10
21/10
Tårarna trycker bakom ögonlocken varje, och jag skriker "kan ingen se att jag behöver dig". Men ingen ser.
Att känna besvikelsen och det onda stickande i hjärtat för att man inte räcker till och kan finnas till för dem man vill är en del i ett långsamt nedbrytande. Jag har så höga krav och att se mig själv gå nedåt bildar ett hat mot mig själv större än något annat. Att vilja vara någon som är av betydelse för någon annan, att försöka se och känna skillnad på måsten och vilja är den svåraste utmaning jag har - för när börjar vilja bli ett måste?
Som så många gånger lovar jag saker som glöms bort. Jag sviker lovade ord både till andra och mig själv, samtidigt där någonstans säger mitt eget medvetande mig att inte tappa greppet. "Tappa för i hela världen inte greppet om dig själv".
Men vem är jag och vem vill jag vara?
Listan kan bli lång på otaliga aktiviteter jag vill hinna med under en vecka. Den är orealistisk, det vet alla i min omgvning men ändå försöker jag, och varje gång bevisar verkligheten motsatsen för mig. Hur gör man för att lyckas någonstans där verkligheten går emot bilden av sitt liv?
Har lite för höga krav, men idag är jag hemma med en familj och en katt. Jag behöver det, så jag gör det för mig.
I'll be okay, just give me time.
21/10
1. 147 våningar upp åkte mami och jag, pappa föredrar lägre höjder. Om man säger så! 2.Toronto 3. Avslutade dagen med världens godaste fika - hade kunnat leva på det där!
18/10
17/10
1. Lite fler kafferaster 2. Niagarafallen, åter igen 3. Världens finaste kusiner som snällt bjuder varandra på glass 4. panik lunchar eftersom alla var dödshungriga efter att ha gått i vad som kändes som tusen år
16/10
Nu; Practice!
1. Efter en hel dag gåendes för att uforska Toronto tyckte vi att starbucks var ett givet mål. 2/3. Vi tog en sväng till Niagara fallen som för övrigt var det mäktigaste jag sett! 4. Mumma 5. Påväg åter till Toronto där vi somnade innan klockan ens slagit nio.
3/10
Rubriken i förra inlägget skvallrar nog mest om att jag var himla trött.
Gjorde nudlar jag egentligen tycker smakar halvdant, försökte komma på det növändigaste man behöver för en vecka i Toronto med Anna och kramades med en pojkvän som är lite för långt bort nu - och snart kommer vara på andra sidan jorden. I en vecka vill säga, men nästan en evighet.
Imorgon åker jag som ni antagligen har förstått till Toronto. Jag ska på bröllops ceremoni, vara barnvakt och kolla i vintage affärer, har hört rykten om en tripp till niagra fallen också! Peppen
En halvsuddig, små överredigerad bild från London. Miss it a lot
Utkast: Okt. 1, 2011
Igår drog jag mig in till stan och åt middag med mannen, fick min födelsedagspresent och var världens lyckligaste tjej! Gick förbi Adolf senare och rörde på benen lite innan jag gick hem i ett tillstånd där trött var en större underdrift. Med andra ord har jag haft en helg som har varit sådär utomordentligt bra och dansat då mycket som man borde göra varje dag. Idag står plugg, dans och packning på schemat - I do not complain!
Favourite one
