Det går så himla fort. Tiden.
Det känns lite som igår vi satt på pizzerian första dagen på året och tyckte att det var bästa sättet att inviga året på! Men om vi återvänder till nutiden och vad den ger så är det mestadels stress. Glenn väckte mig halv sex och det var bara att dra för alla krafter för att komma ur sängen. Efter det har det varit hektiskt. Skola från nio till kvart i fem, årsmöte med skolidrottsförbunden fem till sex och snabbt vidare till dansträningen kvart över sju. På vägen hem kände jag riktigt hur jorden sög tag i huvudet och jag började inse att det är dags att ta det lugnt nu.

Jag lyckas alltid hamna där. Där sömnen har glömts bort några dagar för mycket på raken, huvudet susar och hela kroppen är matt men ändå går på automatik. Sömen är enklast att glömma bort.

Jag fastnade i telefon med Olivia i en timme och sömnen blir lidande idag igen, mina nyårsplaner om fler sömntimmar har gått åt skogen. Får försöka igen!