Vänskap.

Alla relationer har sin egen form. Dom obekanta. Dom man älskar. Dom svåra. Dom lätta. Dom okomplicerade. Dom hårda. Sen finns det dom, dom som bevisar att allt svårt i hela världen försvinner. Dom där det tittas i ögonen och som säger "hoppar du hoppar jag".

Det kanske låter klyschigt och naivt men det finns sånna. Det finns de relationerna man skulle ge upp allt för.

Jag har några få vänner som jag kan titta i ögonen och säga "livet går vidare" efter att vi gjort något dumt och vi skrattar och nickar. Dom håller jag hårt i. Inte för att deras spontanitet sätter oss i dumma situationer, utan att dom kan ta det där livet går vidare med en klackspark och se allt oseriöst i livet!

Jag vet inte vart jag vill komma med det här.

Jag vet bara att den här helgen har fått mig att inse att människor bryr sig så mycket mer än man tror. Att det finns så många människor som gör allt för att man ska må bra, och också lyckas med att få en att bli lyckligast i världen! Den där kramen man så mycket behövde men inte visste om själv får jag varje dag nu, och det där diskberget efter att vi bakat kladdkaka lite försent som är borta innan man hunnit blinka gör så mycket.

Jag insåg i helgen, att hur mycket vi än strävar efter lycka så finns den oftast framför oss. Vi måste bara våga!