Angående spinningpasset igår; spinning kan vara den mest hatälskade träningsformen någonsin! Hatade första fem minuterna, älskade de resterande förtio.

Imorgon är en sån dag då jag kommer säga "vilken jävla vecka". Totalt känsloladdad, upp och ner och allt där i mellan men i slutet ändå otroligt bra! Har haft två hektiska dagar med träningar, sjukgymnastik, skola, plugg och möten. Jag har en tendens till att glömma att sova och kissa vilket resulterar i en snurrig tjej som svarar japp på "ha det så bra och så vidare. Har flängt runt hela stan med andan i halsen men älskar varje sekund!

Jag tror att förändringar är bra. På gott och ont. Visa delar gör så ont att förlora att man för en stund glömmer hur man andas och andra fyller en med så mycket energi att man inte kan göra utlopp för all lycka!
Nu ska jag hoppa in i duschen och åtminstonde få några timmars sömn innan fredagen drar igång - kan inte säga att den är mycket lugnar!



Helsingborg i helgen.

Extremt mycket kraft går åt till att inte tänka just nu. Livet går i känslovågor utan dess like och jag försöker förhindra dipparna.

Det blir en sån där hektisk onsdag. Bra, och skönt, för min del. Har sovmorgon till halv ett, skyndar iväg för en snabbis hos sjukgymnasten och sen har Anna lurat med mig på 45 minuter spinning. Hon har redan nu lovat att plocka upp bitarna från min stackars kropp efteråt, haha! Avslutar dagen med de återkommande, inte så älskvärda skolböckerna för att sedan totalsomna i sängen. Hey ho lets go!

Söndagen i matväg; perfekt!
Började dagen med favoritbrödet, pannkakslunch och avslutade med världsgod lax. Dör en aning när jag tänker efter! För övrigt har det varit t-shirt väder och jag har njutit till max. Kan inte rå för att längta lite extra till ett varmt sommarlov med Kreta och festival!

Däckade i min efterlängtade säng klockan fem igår. Var totalt utpumpad i kroppen efter en hel tävlingsdag med en redan trött start. Vi kom på femte plats och är hur nöjda som helst, har en känsla av att mycekt vi har tränat på börjat släppa och det är så otroligt roligt att det visar sig i resutlaten - äntligen!

Åker och äter pankakor med kompisar nu, det är ju självaste våffeldagen men vi föredrar pannkakor så det får det bli! Ska snabba på och duschen så snabbt sm möjligt, om jag orkar haha, och sen dra mig ut i solen.

Var på gymmet igår för första gången sedan skadan. Galet!
Idag känner jag mig som om jag föddes på 1500-talet med en rygg som värker sådär lagom gött. Känslan igrå var ganska otrolig, insåg lite hur mycket jag saknat att träna tills musklerna nästan vrider sig av ansträngning, är i vilket fall som helt otroligt glad över att vara på gång igen! Nu hoppas jag bara att knät håller så jag kan gå upp och köra 100% igen. Håll tummarna!

På lördag är det tävling igen, jag hoppas på bättre resultat än förra veckan, poängen kommer segt nu..
Så länge kan ni få se en bild på snyggaste Italianon, hehe.

Det existerar stunder som skriker jag vet i hela kroppen. Det där svaret man suktat efter så otrolig länge men inte fått grepp om mitt i vimlet av tonårskänslor, bara fanns där. Som en livs levande gestalt som berättade vilken väg som är rätt. Problematiken är ändå att det inte finns någon spdan människa. Man får treva sig fram i dimman och försiktigt, försiktigt, ha händerna framför kroppen.

Det kanske inte är så lätt ändå att vara sjutton år med viljan att sluka hela världen. jag är inte så bra på att leva i nuet. Det finns en fantasi värld som alltid tar upp tankarna och in i en annan dimension. Men jag lever här nu. Jag lever med tusen känslor i handen, tusen små bitar av hjärtan och hjärnor som vill leva. Som lever.

Det är som att dansa tills man med hjärtat i halsen tänker "andas förfan" men man fortsätter för att man vill någonstans. Man vill stå där på pallen och känna framgång. Framsteg. Så är livet. Att ena gången kan man inte andas ut, man kämpar och försöker få in den där luften som får en att orka och andra gånger sprängs lungorna och det känns i hela kroppen. Positivt.

Nu står jag vid det där stadiet att livet har för många vägar och jag måste välja en. Jag vill inte, inte än. Jag vill stå här lite till innan livet slänger iväg mig på ännu ett äventyr. För man får njuta. Det har jag lärt mig. Det är tillåtet att fullständigt tas upp och flyga iväg med lyckoströmmarna ett tag. För vi åstadkommer saker som vi inte tror är möjliga. Vi drömmer saker som till slut blir sanna utan att vi riktigt tänker på det och vi känner saker vi inte trodde vore möjligt.

Ångsten som väller över en utan förvarning och trycker ner en på botten, stampar på en lite extra när allt man behöver är omtanke är också okej. Ibland. Man får ta in den och tillåta den att existera. För livet är fint. Så inihelvete till fint.

Tre månader kvar till värmen, brygghäng, Kreta och Peace&love med Mikaela. Can't wait!
Hela kroppen skriker av längtan idag. Det där längtan av förväntning som inget annan känsla riktigt kan slå!

Önskar att det var balkongväder idag med 10 plusgrader. Istället ska jag övningsköra för tredje gången och städa. Söndagssysslor om något!
Längtar något så hysteriskt till gymmet nu. Har inte varit där på två veckor och det gör lite ont i mig nu, har för mycket energi som vill ut haha!

Åter igen stockholm och tillbaka med världens bästa dansteam!
Gick inget vidare alls på tävlingen, vi är forfarande inte alls i form sedan sjukdomar och skador. Dock hade vi kul och det är väl egentligen det som räknas!
Är pigg efter bussresan men ska ändå försöka sova några timmar. Känner på mig att jag kommer bli väckt tidigt av en 6-åring som är på besök!

Vilken helg va, ni ska bara veta!
Känslan av att inte vilja somna för att man är så lycklig är hysterisk och galen!
Fikade med Lovan i fredags innan jag och David kollade på You don´t mess with the Zohan (som för övrigt kan vara den enda komedin dom verkligen lyckats med). I lördags tillbringade jag förmiddagen i danssalen och åkte vidare i solskenet till Mikaela och drack några för många glas vin innan vi somnade i en skrattattack fem på morgonen. Sen kom söndagen, då man faktiskt på riktigt kunde känna att våren var här och vi fikade ute i solen!

Dagen då, de här första två dagarna som brukar vara pest och pina, men har förvandlat till ganska bra på sista tiden. Fick sluta fem timmar tidigare och firade med att hamna i sushikoma och sitta på balkongen. Det var nästan barbent väder och jag blev om möjligt ännu lyckligare! Sen kom Lovi hit och fjorde mig sällskap. Täcket åkte fram när solen gick ner och det kändes en aning som sommarlov.

Vad lycka verkligen är,

Har inte haft mycket till skoldag, gjorde ett prov och har sedan bara pluggat, skönt. Ibland behövs sånna dagar när man inte behöver passa tider eller sitta på lektioner dagarna långa. Fick springa till bussen dock, kände att varken min benhinna eller knät gillade det. När ska man vara helt skadefri undrar jag?

Sovmorgon till halv ett är inget vi klagar på!
Nio timmar sömn senare gjorde jag en av mina favorit frukostar. Kollar igenom 2012s bilder och inser hur lyckligt lottad jag är! Trotts att jag är skadad och inte kan träna ordentligt och jag mer eller mindre drunknar i träsket av skolböcker, är jag så otroligt nöjd men min tillvaro. Att inte livet alltid kan kännas såhär!
Nu ska jag kika i lite skolböcker och sedan ta mig in till stan för tre lektioner,
see u

Slänger in lite bilder från tävlingen då och då, blir så glad och varm i kroppen av att kolla på dem och veta vad jag får uppleva med alla dessa människor!

Dagens planer är minimala. Dansen får vänta till tidigast tisdag med tanke på knät, suck, så nu har jag en hel dag ledig! Ska ta tag i pluggandet, städa rummet och övertala mami att ta en fika. Skönt på ett vis men den där delen av hjärnan som älskar att röra på sig och känna kroppen arbeta är inte lika tillfredställd!

Ännu en tävlingsdag lider mot sitt slut och det enda som återstår är en dsuch. Att duscha efter att ha haft en hård mössa på sig, bestående av gelé och hårspray en hel dag, så är den sådär oförklarlig skön!

Tillbaka från drömmarnas värld till tävlingen. Det är väl inte det bästa vi har presterat. Lite fel lite här och var, inga kroppar som ville göra precis som våra hjärnor och ett knä som tyckte att någon annan plats än sin rätta var läglig. Har nu ett vänstra skenben som gör ont och ett höger knä. Skadorna mer eller mindre trillar på mig känner jag. Vila? Vad är det? Dock är mina problem med knäna inga nyheter och inget jag är förvånad över, lite smärta har man ju trotts allt inte dött av i de här lägena!
Teamet tog fina placeringar dock, inte många som inte stod på pallen och jag är världens stoltaste vän!

Finafina fredag!
Klockan ringde 06.20, kämpade mig in i duschen och fick sällskap av bästa Z på bussen.
Hade en kort skoldag som flög förbi i all hast och helt plötsligt satt vi och åt lunch med solen i ögonen.
Åkte till stan och köpte med mig kaffe och kanelgifflar.
Åkte till Svenska mässan och kollade på UF företag.
Hälsade på vänner och stötte på Erika.
Vi bestämde en spontan fika hemma hos henne med jordgubbar och te.
Tog bussen hem och handlade gottie med syrran, och nu står packning av tävlingsväskan och tv på schemat.
Så glad gör helg!

Det går så himla fort. Tiden.
Det känns lite som igår vi satt på pizzerian första dagen på året och tyckte att det var bästa sättet att inviga året på! Men om vi återvänder till nutiden och vad den ger så är det mestadels stress. Glenn väckte mig halv sex och det var bara att dra för alla krafter för att komma ur sängen. Efter det har det varit hektiskt. Skola från nio till kvart i fem, årsmöte med skolidrottsförbunden fem till sex och snabbt vidare till dansträningen kvart över sju. På vägen hem kände jag riktigt hur jorden sög tag i huvudet och jag började inse att det är dags att ta det lugnt nu.

Jag lyckas alltid hamna där. Där sömnen har glömts bort några dagar för mycket på raken, huvudet susar och hela kroppen är matt men ändå går på automatik. Sömen är enklast att glömma bort.

Jag fastnade i telefon med Olivia i en timme och sömnen blir lidande idag igen, mina nyårsplaner om fler sömntimmar har gått åt skogen. Får försöka igen!